Italiens Grand Prix 1980
 Italiens Grand Prix 1980 | |
| Datum | 14 september 1980 |
|---|---|
| Bana | Autodromo Enzo e Dino Ferrari, Imola |
| Sträcka | 60 × 5,000 = 300,000 km |
| Vinnare | Nelson Piquet, Brabham-Ford |
| Pole position | René Arnoux, Renault |
| Snabbaste varv | Alan Jones, Williams-Ford, 1:36,089 |
Italiens Grand Prix 1980 var det tolfte av 14 lopp ingående i formel 1-VM 1980. Loppet kördes för första och enda gången på Imolabanan, en bana som senare användes för San Marinos Grand Prix.
Resultat
- Nelson Piquet, Brabham-Ford, 9 poäng
- Alan Jones, Williams-Ford, 6
- Carlos Reutemann, Williams-Ford, 4
- Elio de Angelis, Lotus-Ford, 3
- Keke Rosberg, Fittipaldi-Ford, 2
- Didier Pironi, Ligier-Ford, 1
- Alain Prost, McLaren-Ford
- Jody Scheckter, Ferrari
- Jacques Laffite, Ligier-Ford
- René Arnoux, Renault
- Rupert Keegan, RAM (Williams-Ford)
- Eddie Cheever, Osella-Ford
- Jean-Pierre Jarier, Tyrrell-Ford (varv 54, bromsar)
Förare som bröt loppet
- Jean-Pierre Jabouille, Renault (varv 53, växellåda)
- Marc Surer, ATS-Ford (45, motor)
- Mario Andretti, Lotus-Ford (40, motor)
- Riccardo Patrese, Arrows-Ford (38, motor)
- Derek Daly, Tyrrell-Ford (33, olycka)
- John Watson, McLaren-Ford (20, hjullager)
- Hector Rebaque, Brabham-Ford (18, upphängning)
- Emerson Fittipaldi, Fittipaldi-Ford (17, olycka)
- Gilles Villeneuve, Ferrari (5, punktering)
- Bruno Giacomelli, Alfa Romeo (5, punktering)
- Vittorio Brambilla, Alfa Romeo (4, snurrade av)
Förare som ej kvalificerade sig
- Nigel Mansell, Lotus-Ford
- Manfred Winkelhock, Arrows-Ford
- Jan Lammers, Ensign-Ford
- Geoff Lees, Ensign-Ford
Noteringar
- Manfred Winkelhock gjorde F1-debut.
VM-ställning
| Förarmästerskapet
| Konstruktörsmästerskapet
|
Källor
- ”1980 Formula 1 Italian Grand Prix” (på engelska). Formula1.com. https://www.formula1.com/en/results.html/1980/races/91/italy/race-result.html. Läst 2 maj 2015.
| ||||||||
| |||||
