Melbournes pendeltåg
| Melbournes pendeltåg | |
 Ett tåg av tillverkaren Siemens i Melbourne. | |
| Allmänt | |
|---|---|
| Plats |  Melbourne |
| Antal linjer | 15 |
| Antal hållplatser | 222 |
| Antal passagerare | 243,2 miljoner (2018–2019)[1] |
| Organisation | |
| Invigd | 1854 |
| Infrastrukturförvaltare | Metro Trains Melbourne |
| Trafikoperatör | Metro Trains Melbourne |
| Biljettoperatör | Public Transport Victoria |
| Tekniska fakta | |
| Spårvidd | 1600 millimeter (bredspår) |
| Fjärrblockering | Ja |
| Framdrivning | Elmotorvagnståg samt dieselmotorvagnståg |
| Elektrifierad | Ja (förutom Stony Point) |
| Matning | 1500 V likström (luftledning) |
Melbournes pendeltåg finns i den australiska delstaten Victoria och körs sedan november 2009 av Metro Trains Melbourne.[2] Sammanlagt har pendeltågsnätet 222 stationer och en längd av 998 kilometer.[3]
Vagnparken utgörs av flera olika tågtyper. Äldst är tågen som tillverkades av Commonwealth Engineering och som kallas Comeng, en förkortning av tillverkarens namn. Dessa har sitt ursprung i ett avtal skrivet 1979 mellan Victorian Railways och Commonwealth Engineering.[4] Första exemplaret överlämnades till Victorian Railways den 25 september 1981 och var i tjänst tre dygn senare.[5] En annan tågtyp är High Capacity Metro Train som består av 7 vagnar[6] och rymmer 1 100 personer[7]. I centrala staden går tågen i pendeltågstunneln City Loop med tre underjordiska stationer.
-
City Loop med underjordiska stationer -
Flagstaff -
Melbourne Central -
Parliament
Referenser
Noter
- ^ Annual Report 2018–19, Docklands, Victoria: Public Transport Victoria, 2019, s. 20, ISSN 2202-8315, https://www.ptv.vic.gov.au/assets/default-site/footer/data-and-reporting/annual-report/6b8c2cff5a/PTVH4043-Annual_Report_2019-A4-v1_ONLINE.pdf, läst 23 mars 2020
- ^ ”Metro Trains Melbourne - case study” (på engelska). UGL Limited. Arkiverad från originalet den 29 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190629032832/https://www.ugllimited.com/en/case-studies/current/metro-trains-melbourne. Läst 25 mars 2020.
- ^ ”Who we are” (på engelska). Metro Trains Melbourne. https://www.metrotrains.com.au/who-we-are/. Läst 23 mars 2020.
- ^ Dunn 2013, s. 124.
- ^ Dunn 2013, s. 131–132.
- ^ ”First HCMT moves to new home” (på engelska). Downer. 10 december 2018. Arkiverad från originalet den 30 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190630/https://www.downergroup.com/first-hcmt-moves-to-new-home. Läst 24 mars 2020.
- ^ ”High Capacity Metro Trains Project” (på engelska). Department of Transport. Arkiverad från originalet den 8 mars 2020. https://web.archive.org/web/20200308175014/https://transport.vic.gov.au/our-transport-future/our-projects/high-capacity-metro-trainse. Läst 24 mars 2020.
Tryckta källor
- Dunn, John (2013) (på engelska). A History of Commonwealth Engineering Volume 4: 1977–1985. Rosenberg Publishing. ISBN 9781922013514
| |||||
