Skelning

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-04)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Klassifikation och externa resurser
Skelning
Latin: strabismus
Skelning i form av exotropi på personens vänstra öga.
ICD-10	H49 – H50
ICD-9	378
OMIM	185100
DiseasesDB	29577
Medlineplus	001004
MeSH	svensk engelsk

Skelning (heterofori vid latent skelning eller heterotropi vid konstant skelning) eller strabism, i allmänt språkbruk även vindögdhet, är en rubbning i ögonens ställning, rörelser och samverkan, men räknas inte till refraktionsfelen (synfelen), utan till ställningsfelen.

I viloläge intar ögonen en konstant ställning, i det idealiska fallet är ögonaxlarna parallella (ortofori). Om ögonaxlarna inte är parallella råder heterofori (skelning). Denna indelas allt efter ögats avvikelse i exofori (utåtskelning), esofori (inåtskelning), hypofori (nedåtskelning), hyperfori (uppåtskelning) och slutligen cyklofori som yttrar sig i ögats rotation omkring sin egen axel.

Skelningarna delas sedan in i 4 olika kategorier:

Fori, där skelningen är "dold" (latent), det vill säga att den inte syns därför att den kompenseras av muskelverkan.
Dekompenserad fori, där skelningen är "dold" men muskelverkan inte är tillräcklig för att kompensera forin konstant.
Tropi, där skelningen är konstant (manifest skelning).
Intermittent tropi, där skelningen pendlar mellan att vara dekompenserad fori till att vara konstant (tropi).

Vid kraftigare skelningar kan de kompenseras med hjälp av ortoptiska övningar (som tränar ögonmusklerna), prismatiska linser i glasögon, tidsbegränsad förlamning av en av ögonmusklerna med Botox eller genom operativt ingrepp.

Exofori

Vid exofori intar ögonaxlarna en ställning som pekat utåt. Med hjälp av synträning kan skelningen tränas bort om det är ögonmusklerna som är för svaga och orsakar skelningen.

Esofori

Latent skelning där ögonaxlarna går inåt mot näsan.

Hyper- och hypofori

Hyperfori respektive hypofori är skelningar där ögat intar en ställning i vertikal led, det vill säga uppåt (superiort) eller neråt (inferiort). I de flesta fall där man har en hyperfori på ena ögat har man en hypofori på det andra ögat.